Vi drömmer
oss tillbaka
till en tid som aldrig
fanns
om ett folkhem som
tog hand om sina svagaste
som skyddade och brydde
sig och viskade god natt

till skogarna och hamnarna
och till de djupa gruvorna
och män och kvinnor jämlika

barn av Branting
barn av Ottar

på en sandstrand
nånstans utomlands
mötte vi oss själva
alla ville se
när svenskorna
tog av kläderna
sanden blev till guld
och de blev drömmen
om den svenska synden

En grabb
ligger skjuten på Max
Ingelstas parkeringsplats
på hans rygg orden No Surrender

små Tiktoktjejer
kastar sitt hår och

hela världen tittar på

ögat äter allt

små Pornhubpojkar sjunger Einar

Blåsten drar i barren på
en grav i Västervik
på Nya Kyrkogården
sover Röde Frans tungt under
jorden

vi förträngde
var allt kom ifrån

blundade
när allt togs ifrån

sa: sånt där
kan inte hända här

glömska är den svenska synden

Kvällar kommer välkommet
såhär års
natten flyger in
på en virrig mardröm

jag vaknar svettig
full av berättelser
nattens ånga

jag kan aldrig
glömma
hur allt kunde
vara något annat
jag söker drömmen överallt:

ropar den genom rummen

rotar efter den i gamla lådor

spårar den i träets ådror

hör den viska i björkens

kronas tusen gröna tårar

viskar den för mig själv

formar den med mina fingrar

De säger
att våra hjärtan är för öppna
jag säger
de har inte ens börjat öppnas

Vallmo på ängen
frösådde
sig själv i somras
står gungar lugnt
i samtal med
himlens enda molntuss

Östersjön ligger öppen
hela vägen bort till himlen

jag går
ner till stranden
stjärnorna strör salt i min nacke
jag ställer
barfötterna i vattnet

och drömmer drömmen

om den svenska synden