Idag tycks
staden resa sig ur marken,
sträva uppåt, bär olika riktningar
och rörelser och ambitioner
Solen bländvitt
nära
slår mig i ögonen
högt från himlen
har hon kommit
ner och går
på gatan
bredvid
mig
en kråka svävar
lugnt genom
almkronnornas spindelnät
av gamla grenar och nya blad
ljuset lyckas
till och med göra stadsbibliotekets
grå betongskrovlighet
vacker
litet barn balanserar på en betongkloss
blank svart Merca gasar, smäller och skrämmer ner henne
måsarna bara skrattar
gammal gubbe med skrynkligt ansikte
och tunt grått hår
kisar upp mot det starka ljuset, och
säger något till sitt sällskap, den äldre dam som går bredvid i grön basker,
rött läppstift, krum rygg
håller sin handflata i svart
skinnhandske mot bröstet, strax över hjärtat
som för att skydda det
och trots att jag inte hör, vet jag vad han säger:
”Var rädd om ditt hjärta, men glöm inte att ge bort det.”
Lämna ett svar