som när ett hårstrå bränns
och snabbt krullar ihop sig
gör nerverna
när ditt leende blir
för tungt att bära
när jobbet med att upprätthålla
ditt personliga varumärke
kostar för mycket och
du kollapsar under tyngden
Författare: jeppe Sida 7 av 14
Det är sant
att jag har hög tolerans
för människors många fel och brister
för jag är själv svag
själv människa
men en sak gör
mig rasande
jag står inte ut
med de svala
bekväma
distanserade
rationaliserande människor
som väljer bort
andras smärta
väljer bort att se
systematiken i den
med en axelryckning
accepterar andras lidande
säger: ”det har inte med mig att göra” och
går vidare och
förverkligar sig själva
om vi tar ett exempel:
politiker och andra företagare
som inte blir arga
inte blir pressade
inte erkänner sitt ansvar
eller
ens känner sig hotade
när befolkningen
gör uppror
säger: ”det
är inte mitt fel att
de är arga, det
har inte med mig
att göra”
tatueringar som substitut för personlighet
mina starka
vingpennor
bär mig
in i molnen
under solen
himlen brusar mina fjädrar
skriver mitt namn
i vindarna
tänker du också
på massa skit du borde sagt
när en relation tog slut för
fem år sen
tryck 2
ni har ingen aning
om vad vi gör härute
vi har
stämjärn
läppstift
vi har rep
inga byxor
vi har brinnande andetag
trädstammar att luta mot
starka armar och solvarma skinn
vi har grabbar i klänning
vi har snaggade brudar
ett gäng som varken
är man eller kvinna
vi vet mycket väl hur vi ska ta hand om varandra
vi har gummistövlar
hyvelspån
ridspön
vindspel
trollskott
vi gömmer oss i grönskan
och väntar in morgonen
vi vet hur vi ska ta hand
om varandra
ni har ingen jävla aning
hej skugga, vad fan håller du på med?
Allas fotsteg
går ihop med sina skuggors
fotsulorna nuddar
smälter samman
blir någon sjuk i världen av skuggor
och spegelbilder
blir någon också
sjuk ovan jord
Idag tycks
staden resa sig ur marken,
sträva uppåt, bär olika riktningar
och rörelser och ambitioner
Solen bländvitt
nära
slår mig i ögonen
högt från himlen
har hon kommit
ner och går
på gatan
bredvid
mig
en kråka svävar
lugnt genom
almkronnornas spindelnät
av gamla grenar och nya blad
ljuset lyckas
till och med göra stadsbibliotekets
grå betongskrovlighet
vacker
litet barn balanserar på en betongkloss
blank svart Merca gasar, smäller och skrämmer ner henne
måsarna bara skrattar
gammal gubbe med skrynkligt ansikte
och tunt grått hår
kisar upp mot det starka ljuset, och
säger något till sitt sällskap, den äldre dam som går bredvid i grön basker,
rött läppstift, krum rygg
håller sin handflata i svart
skinnhandske mot bröstet, strax över hjärtat
som för att skydda det
och trots att jag inte hör, vet jag vad han säger:
”Var rädd om ditt hjärta, men glöm inte att ge bort det.”
I badrummet
med duschen på
över ånga och hetta
över axeln blåste
du ner en sommar i mig
pressad mot kaklet
avslöjade du att
det var upp till mig
om jag ville ta ansvar
för mina hemligheter
eller inte
om jag ville
följa med på en
helg i underjorden